Eftersom menyn för Kolgas restaurang inte längre finns på Gaiaprojektets forum (Fundering nr 1: Har Anubis något med saken att göra?) så tänkte jag försöka återskapa den här. Jag minns säkert inte alla underligheter som fanns med, men det mesta ska jag väl nog komma ihåg. (Fundering nr 2: Varför minns man alltid de flummiga, oviktiga sakerna bäst?) Det kommer säkert inkrypande några nya rätter också.

Välkomna till Kolgas restaurang!

Välkomna alla bevingade kräk och beskuggade vänner och ovänner. Har ni av någon anledning blivit av med skugga eller vingar så är det mer osäkert om ni kan få komma in (Tvivel är ju självklart alltid välkommen…). Här i mitt lilla hörn av världen så kan ni lita på  att ni får en trevlig och god måltid framställd exklusivt för väktares… ähum… speciella behov.

På vår meny står följande rätter:

Kolgas äppelpaj – syndigt god

Pazuzus hamsterpaj – fråga inte efter ingredienserna

Maras marshmallowspett – fundering nr 3: Är Mara som hon är eftersom hon jämt är sockerhög?

Bergelmirs bulgurmir – för alla vet ju att mat som låter som ens namn måste vara ens specialitet…

Thaleias bullar – himmelskt goda

Väktarté – alla väktare (utom Sekhmet för han är tråkig) gillar té

Bergelmirs isglass – isens herre älskar… glass

Nesas sista måltid – chips och läsk, någon?

Aegis Pimpim – alla väktare har väl sina svagheter

Sekhmets nattvard – för de kräsmagade

Anubis vatten – garanterat rent

Gaius lyckokakor – för att jag inte kunde låta bli

Ziz frörätt – har man sett honom knapra i sig frön så förstår man

Hotbird – inga kommentarer

Maras pannkakor – ät den, var glad för att du fick en och håll mun...

Ziz kryddiga kycklingvingar – stora fåglar äter mindre fåglar

Jinx' glass med glasskärvor – så går det när man fikar med oturen

Jinx chokladbollar – fundering nr 4: Vågar man äta dem?

Ziz Dumle – en liten fågel viskade i mitt öra att en annan liten fågel har en viss svaghet för denna sötsak

Då jag ser tillbaka på det lajvår som nu har gått, från och med förra sommaren fram till nu så inser jag att jag har varit med om en hel del. Jag räknar efter och tror knappt att det är sant. Då jag räknar igen så konstaterar jag dock att jag räknade rätt redan första gången. Under senaste 12 månaderna har jag deltagit i 13 lajv! Av dessa pågick ett i en månad och två av de andra har jag själv varit med och arrangerat. Det är ett överlägset personligt rekord med tanke på att det är mer än en tredjedel av alla lajv som jag varit med på under hela min sex-åriga lajvkarriär.

Lajven jag deltagit i under senaste året är (i kronologisk ordning):

I Vargarnas Skugga IV – Spillror i Havet 

Datum: 24–27.7.2008

Plats: Ön Snäröiran i Hankmo skärgård, Korsholm, Finland

Ett medeltidsinspirerat low-fantasy lajv med fokus på kulturkrockar.

Tre folkslag sammanstrålade mot sin vilja på en ö. Ingen av grupperna var önskad av omvärlden, men annars hade de inte mycket gemensamt. Den ena grupperingen var ett naturfolk som en längre tid bott på ön, de andra grupperna hade just spolats iland. Dessa var kriminella flyktingar från fastlandet samt pirater från ett annat land. Det gnisslade i relationerna, men också mycket nytt lärdes.

Jag var med och arrade detta lajv och ur min synpunkt så blev det rätt lyckat, men det var rent ut sagt fruktansvärt att få all rekvisita, all mat och alla spelare uttransporterade till ön.

Jag spelade min kampanjroll, Limyl. Hon är en lugn och smart tjuv som verkar kunna överleva det mesta.

För info: http://www.eloria.fi/Lajv/IVS4/IVS4.htm

För bilder: http://www.eloria.fi/Galleri/galleri_IVS4.php

The Haunting

Datum: 15.08.2008

Plats: Korsholms sommarteater på Båskas, Korsholm, Finland

Skräcklajv med fokus på känslan och stämningen.

Fyra vänner var ute på en biltur och råkade komma till ett gammalt övergivet hus. På grund av ett underligt ljus gick de in och upptäckte snart att de inte kunde komma ut igen.

Lajvet var välgjort och mycket nervpirrande. Alla specialeffekter och mystiska ljud skapade en underbart läskig stämning.

Jag spelade den coola Jennie Wester.

För info: http://www.eloria.fi/Lajv/Haunting/Haunting.php

För bilder: http://www.eloria.fi/Galleri/galleri_haunting.php

Skyfall September

Datum: 31.08–28.09.2008

Plats: Umeå, Sverige

Nutidslajv med mycket religiös och övernaturlig prägel.

Änglar och demoner rör sig bland människorna utan dessas vetskap. De strider och gnabbas med varandra och påverkar människor med sina krafter. Under september dök ett hot mot både änglar och demoner upp och tillsammans fick de ta ställning till vad de skulle göra med detta hot.

Ett mycket trevligt och unikt lajv, med underbara roller och rollgestaltningar. Intressant och spännande med den frihet som man hade att själv styra sin rolls agenda.

Min roll var Kolga, Svekets demon, en listig och beräknande varelse. Hon är ond men ser ändå det positiva med en balans mellan godhet och ondska.

För info : http://gaia.forum24.se

För bilder: Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Kompassen 65°N 13°V

Datum: 13.09.2008

Plats: Utanför Sundsvall, Sverige

Piratlajv med många olika slags pirater.

På värdshuset kompassen hade pirater från alla värdens hörn samlats för rådslag. Där fanns slavhandlare och äkta pirater men även personer vars mål i livet va att få räknas som riktiga pirater.

Lajvet hade en god stämning och bra musik.

Jag spelade Monique, en fjollpirat med ambition att tillsammans med sina kamrater äntligen få räknas som äkta pirat.

För info: http://kompassenlajv.blogg.se

Den Pilska Draken

Datum: 04.10.2008

Plats: Scoutstuga på Uttervägen, Umeå, Sverige

Värdshuslajv i medeltidsinspirerad low fatasy miljö.

Alla de klassiska rollerna fanns på plats: Skökorna, krigarna, lagens väktare och allmänt slusk och slödder.

Trevligt stämningslajv med underligt omotiverade intriger.

Min roll var en av tre något malplacerade adelsdamer.

För info: Kalendern på http://www.lajvnorr.se

För bilder: Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

0%

Datum: 25.10.2008

Plats: Sagateatern, Umeå; Sverige

Lugnt pre-apokalyptiskt nutids (nåja, ett år in i framtiden) lajv.

På ett resecenter i Nordmaling satt ett tjugotal människor och väntade på sina bussar och tåg. Det var julafton och snöstorm utomhus. Varken bussar eller tåg kunde ta sig fram. De småstressade resenärerna fick en orolig julafton då plötsligt en FN-soldat och en man från Smittskyddsinstitutet dök upp och började undersöka alla.

Ett speciellt lajv som var intressant och trevligt. Största delen av tiden var folk väldigt svenska i sitt sätt och man hade inte särskilt mycket med andra att göra, men det var en del av charmen.

Jag spelade präststuderande Sara Samuelsson, som av en slump träffade på några barndomskamrater med skiftande livsöden.

För info: http://procent.50webs.com

För bilder: Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Vampyrkrönikan. Del 1

Datum: 05–07.12.2008

Intrigtätt Vampyrlajv med många dolda hemligheter, förlagt i 50-talets Norrland.

Vampyrer från hela världen samlades för möte, vilket de brukade göra ungefär vart femtionde år. Väl på plats meddelades det att vampyrsamhällets ledare var död, vilket chockade många och gjorde vampyrerna tvugna att välja en ny ledare. Det kom även fram att det fanns något slags virus i omlopp, ett virus som gör människor till vampyrers viljelösa slavar. Dessutom visade det sig att flera vampyrjägare har lyckats ta sig till mötet...

Ett trevligt och intressant lajv, med många oväntade hemligheter som kom upp i ljuset. Lokalen var lite väl liten, men annars njöt jag till fullo.

Jag spelade hennes kejserliga höghet, Storfurstinnan Anastasia Nikolajevna Romanova av Ryssland. Då resten av familjen blev dödade hade hon och hennes bror lyckats fly. På många omvägar kom de att bli vampyrer.

För info: http://gaia.forum24.se

För bilder: Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Vargatider – del ?

Datum: 10.01.2009

Plats: Kvarterslokal på Löftets gränd, Umedalen, Umeå, Sverige

Ett gangsterlajv med familjemiddag.

Tio år hade gått sedan syskonen som ledde en maffiaorganisation i Umeå har träffats och nu träffades de igen för en familjemiddag i Umeå. Kvällen är tänkt att vara lugn, men ett par polisers uppdykande och försvinnande får händelserna att eskalera. Pistoler dras och familjemiddagen slutar i tragedi och tårar.

Det var ett litet, trevligt lajv. En fortsättning på en hel rad lajv inom samma lilla kampanj, skriven av vänner för vänner.

Min roll var en oäkta dotter till en av de tidigare maffialedarna. Hennes namn var Csilla och visste inget om maffiaverksamheten och blev något chockad av alla de vapen som drogs.

Varken info eller bilder finns uppe på internet.

Hybris – Kapitel V

Datum: 16–18.01.2009

Plats: Församlingsgården på Backen, Umeå, Sverige

Mutantlajv förlagt ett år in i framtiden.

Människorna har fått reda på att mutanter finns och mutantsamhället står splittrat inför detta faktum och införhur man bör behandla mänskligheten. Händelsefyllt och intrigtätt lajv med många intressanta och speciella roller.

Jag spelade en rullstolsbunden flicka vid namn Olivia. Hon hade mutantkraften att se om någon talade osanning. Hon förstod dock inte att hon var mutant och ingen annan verkade förstå det heller. Hon var väldigt speciell...

För info: http://anger.sverok.net/Hybris/

För bilder: Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Skyfallsvecka

Datum: 27.03–02.04.2009

Plats: Umeå, Sverige

En vecka av skyfallande.

En chans att avsluta, fortsätta och även påbörja intriger med sina roller i Skyfallskampanjen. Då demonerna utförde en ritual för att återfå sin ledare var det något som gick fruktansvärt fel och detta kommer att få konsekvenser för hela väktarsamhället långt in i framtiden.

Jag gillade Skyfallsveckan. Det var mycket skönt att få hålla ångan uppe i denna underbara kampanj.

Jag spelade återigen Kolga och har på så sätt spelat henne i över två månader i och med detta lajv. Kort kan man ju säga att denna vecka inte var Kolgas vecka...

För info: http://www.gaia.forum24.se

Sändebudet

Datum: 04–05.04.2009

Plats: Kvarterslokal på Kvartsvägen, Carlshem, Umeå, Sverige.

Ett lajv i det (o)sköna 80-talet med en oväntad vändning i halvlek.

Folk av de mest blandade slag var på skidsemester i Hemavan över påsk. På hotellet Fjällripan hände både det ena och det andra. En företagsledning, lata hotellanställda och ett par kommunister och ett nattligt besök av en ängel gjorde sitt i den neonfärgade skaran.

Jag var med och arrangerade detta lajv och vet att det inte gick särskilt bra. Lajvet hade goda potential, men de val vi arrangörer gjorde förde lajvet i lite fel riktning, men skam den som ger sig.

Jag spelade hotellets allt-i-allo, Ebba. Hon var en snäll och flitig tös, till skillnad från resten av hotellets anställda...

För info: http://sandebudet.egetforum.se

För bilder: Kommer att komma på Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Ad Infinitum - Ett blodigt val

Datum: 01.05.2009

Plats: Kverterslokal på Kvartsvägen, Carlshem, Umeå, Sverige.

Vampyrlajv förlagt nästan ett år in i framtiden.

Sverige var i kaos efter det att vampyrernas existens hade blivit förrådd och varulvar dykt upp som från ingenstans. Mitt i detta kaos ryktades det om jobb och pengar och de mest olika personer samlades i Karlskrona till en natt fylld av intriger, blod och avslöjanden. Ett intressant och välskrivet lajv.

Min roll var en egoistisk och beräknande medlem ur den extrema vampyrgrupperingen Phobos. Hennes namn var Maria af Nordanskog och det är osäkert om hon överlevde ens en timme efter det att jag lämnade henne då lajvet slutade.

Info: http://www.freewebs.com/ettblodigtval

Bilder: Kommer att komma på Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Den Skeva Plankan

Datum: 02.05.2009

Plats: Kvarterslokal på Stipendiegränd, Ålidhem, Umeå, Sverige.

Piratlajv med underbar stämning.

Pirater och öbor hade samlats på krogen Den Skeva Plankan för att få sig något till livs, både mat, dryck, rykten och osannolika historier.

Ett mycket trevligt lajv med underbart peppade arrangörer och en fint utsmyckad lokal.

Jag spelade Kapten Lisette, en fransk gentlemannapirat med mycket humör och lite för god aptit på vin.

Info: http://denskevaplankan.blogg.se

Bilder: Kommer att komma på Fotoalbumet på http://www.lajvnorr.se

Levande rollspel eller lajv som det brukar kallas på svenska (från engelskans live, taget ur Live Action Roleplay) är en mycket mångsidig hobby. Lajv kan vara så otroligt mycket och olika lajvare kan vara ute efter helt olika saker i sitt lajvande. Jag tänker försöka ge min definition av lajv, men förväntar mig inte att alla lajvare ska känna igen sig.

Sååå… Var ska jag börja? Att beskriva lajv för någon som inte är insatt i ämnet känns ibland som att försöka beskriva en färg för en blind. Man prickar aldrig helt rätt och den blinde kommer aldrig att till fullo förstå begreppet färg.

Mycket enkelt kan man beskriva lajv som improviserad teater, ögonblicksteater, utan manus eller publik. Samtidigt kan lajv beskrivas som en friare form av rollspel än t.ex bordsrollspel. Inga tärningar påverkar rollens handlande och ingen spelledare styr spelet. Dock är man bunden till den fysiska världen och till sin egen kropp. Man förväntas ha kläder och rekvisita som passar till rollen och agera den i både tal och handling.

De flesta lajv har en relativt fast ram bestående av en viss tid och ett visst rum, en viss historia och en viss uppsättning roller. Spelarna befolkar genom sina roller den värld där lajvet utspelar sig. Tillsammans skapar de en berättelse och en stämning utifrån sina egna individuella förutsättningar. Dessa förutsättningar regleras av rollens historia, personlighet, åsikter och agenda. Grundförutsättningarna för lajvet ges av arrangörerna. De bestämmer var lajvet ska utspela, när det ska utspela sig och ofta också varför det utspelar sig (alla roller är samlade pga en marknad, ett möte, en festival osv.). De ger även intriger till spelarna som i de flesta lajv jag deltagit i har skrivit sina egna roller. Intrigerna är rollernas nuvarande agenda, deras mål, relationer och syften. Genom att utföra och spela på sina intriger kan man som spelare få andra att agera, saker att hända och stämningen att växla.

Jag ser på lajv som ett socialt spel, där alla spelare med sina roller utgör en pjäs och en pusselbit. Tillsammans kan man sätta ihop ett spännande pussel som ingen på förhand vet om hur det ska se ut. Genom lajv kan man utforska sig själv och lära känna sig själv bättre. Jag tror också att man kan lära sig förstå andra bättre genom att agera och tänka som en annan person. Genom att variera sina roller och engagera sig ordentligt inför lajven man deltar i så kan man även lära sig mycket mer. Hantverke, friluftsliv, historia och språk är några av de stora ämnen som man kan utforska genom sitt lajvande. 

Trots sin stora komplexitet och mångfald så är lajv för de allra flesta ett fritidsintresse och man ska ha kul då man utövar det. Det som sker i lajvet är inte på riktigt och ska inte få några konsekvenser utanför spelet. Detta hoppas jag att alla lajvare kan hålla med mig om även om vi inte är överens om något av det övriga som jag skrivit.  

Med ett väldigt aktivt lajvår bakom mig och många inplanerade lajv framför mig så skapar jag nu en blogg för mitt lajvande och mina tankar kring denna underbara hobby. Min främsta tanke med bloggen är att skriva ner tankar, funderingar och idéer för min egen del, men om någon annan kan ha nytta eller nöje av den så är även det trevligt.

De texter jag tänker lägga upp här ska kunna delas in i fyra övergripande kategorier:

1. Nutid. Vad händer i lajvväg för mig just nu? Vilka lajv har jag nyligen deltagit i, vilka tänker jag delta i och hur förbereder jag mig?

2. Hantverke. Precis som många andra lajvare i min närhet så är jag galen i att hantverka. Genom att skriva om det på min blogg så får jag någon slags ordning i röran av halvfärdiga projekt och snörstumpar. 

3. Lajvteori. Kanske ett dåligt ordval, men mina tankar om olika lajvteorier, sätt att skriva roller och syn på de olika lägren (boffertomtar, myslajvare, elitistlajvare osv.)

4. Ur minnet. Berättelser, dagböcker och liknande från tidigare lajv eller lajvrelaterade verksamheter som jag deltagit i.

Jag tänker börja det hela med en liten text som faller in under den sistnämnda kategorin. Jag lägger upp ett litet urdrag ur "Kolgas dagbok" från lajvet "Skyfall Mars". Jag lägger in den under rätt datum. En bättre beskrivning av lajvet ur ett off-perspektiv kommer att komma i ett senare inlägg.   

Demonerna gav sig av från Carlshem. Det fanns en ivrig förväntan i den lilla gruppen, men samtidigt en tydlig underton av ilska, oro och irritation. De hade alla vaknat upp chockade under natten. Kolga kände sig irriterad och aggressiv och det blev inte bättre av Ophiels klagande och gnällande. Alla fyra underkrafter som Kolga bar på skavde. Ödmjukhetens förmåga att få folk att fatta ett beslut utan att tänka på sig själva var äcklig och Martyris förmåga att byta plats var minst lika hemsk. Att de demonkrafter hon hade var Vredes Irritation och Bärsärkaraseri gjorde inte saken precis bättre. Kolga hade hållit tyst om att hon hade en kraft mer än vanligt dock. På ett eller annat sätt skulle det nog komma till användning, tids nog.

Hel hade kallat till ett möte den natten, men demonerna tänkte inte vänta tills dess. Kolga visste att Martyri var en av de som skulle jagas. Deras avtal var ännu i kraft. Därför knapprade hon snabbt in ett meddelande till honom medan de promenerade mot Ålidhem.

”För att hedra vårt avtal: Vi är åtta demoner. Vi vet var du är. Se till att hålla dig ur vägen. /Kolga”

Hon fick inget svar, men antog att ängeln skulle ha nytta av informationen. På vägen mellan Carlshem och Ålidhem bestämde de andra demonerna att gruppen skulle dela upp sig i par. Kolga blev något överrumplad då Mara trippade fram till henne och tog henne under armen. Kolga visste inte varför den galna, lilla demonen var så ivrig att gå med just henne, men det fanns värre alternativ. Kolga visste inte var hon hade Mara och litade inte för en sekund på henne. Hon var rätt säker på att Maras inställning till henne var den samma. Med andra ord så hade de två demonerna det rätt trevligt då de gick till Ålidhem. Det enda problematiska för Kolga var att med Mara så tätt inpå sig och utan andra som kunde ta dennas uppmärksamhet så var det svårt att förvarna Martyri om de saker som hände. Hon lyckades ändå skicka iväg ett kort meddelande.

”Vi har delat upp oss. Fyra grupper om två.”

Demonerna höll en konstant kontakt med varandra och noga koll på änglarnas positioner. De var tre stycken och hade tidigare befunnit sig på Ålidhem. Nu rörde de sig mot Ålidhöjd. Vid viadukten mellan Ålidhem och Ålidhöjd strålade demonerna samman igen för en stund för att tala ihop sig och diskutera fram en ny strategi. Man bestämde att man skulle pröva på att skicka ut ett par lockbeten. Orka och Mara anmälde sig frivilliga och gav sig av i förväg. Kolga meddelade Martyri om förändringen.

”Orka och Mara ensamma, lockbeten.”

De restrerande demonerna delade återigen upp sig i par. Den här gången gick Kolga med Jinx, en ung demon som hon knappt visste något om. Jinx verkade rätt uppspelt över jakten. Kolga själv var mer oroad. Hon hade inte gjort mycket för att påverka besluten inom demongruppen hittills den här kvällen utan mest bara följt med strömmen och försökt behärska de känslor som kom utifrån hennes ofrivilligt innehavda krafter. Då de två demonerna gick genom Ålidhöjd kom deras samtal in på det underliga som hänt under natten. Jinx var rätt högljudd i sina utlägg om upplevelsen, medan Kolga höll sig långt mer lågmäld. Hon tittade upp på den mörka stjärnbeströdda himlen och tänkte att precis lika godtyckligt som sjärnorna var kastade på den svarta bakgrunden, lika planlöst hade även väktarnas krafter blandats om. Hon ruskade av sig obehagskänslan, men den kom genast tillbaka då hon upptäckte en grupp på tre änglar som var påväg mot dem från höger. Kolga bannade sig själv. Änglarna hade varit synliga ett tag och hon borde ha upptäckt dem förr. Skulle de ha varit fler så skulle det ha kunnat vara ett farligt misstag att titta på stjärnor istället för på omgivningen. Jinx hade ännu inte upptäckt dem och änglarna hade heller inte upptäckt de två demonerna även om det inte dröjde länge innan de gjorde det. De stannade upp och Kolga kunde nästan vädra deras misstänksamhet. Hon stannade också upp och betraktade dem. De var Martyri, Odette och, till Kolgas missnöje, Sekhmet. Hon hade ingen vidare lust att hjälpa det kräket, men det var avgjort bättre att hjälpa änglarna nu än att bryta den goda kontakt hon fått med Självuppoffringen.

Änglarna styrde stegen mot universitetsområdet och demonerna strålade samman ett tag för att sedan återigen dela upp sig i grupper och på olika vägar ta sig genom universitetsområdet. Kolga fick till uppdrag att ta reda på var änglarna befann sig. Hon skickade iväg ett sms till Martyri.

”Var är du inte nu? Någon plats på campus, tack”

Strax efteråt skickade hon iväg ett till för att meddela att de återigen hade delat upp sig.

”Vi är nio, uppdelade på tre.”

Kolga fick ett snabbt svar som fick henne att le. Ängeln läste i alla fall hennes meddelanden. Hon meddelade det ängeln skivit till de andra även om hon visste att risken var stor at någon annan också skulle söka efter honom. Mycket riktigt gjorde Orka det. Kolga hade sagt att änglarna var vid lärarhuset, medan Orka kände av att de var vid Mit-huset. Kolga sände iväg ytterligare ett sms till Martyri.

”Bort från Mit!”

Att svika demonerna genom sina sms till Martyri fick Kolga att må bra. Hon njöt av leken och för en stund härskade Sveket i henne och de andra fyra krafterna var undertryckta och nästan bortglömda. Då demonerna gick över Campus bestämde de sig för att de skulle försöka locka fram änglarna. Mara och Kolga ställde sig på bron mellan Universitetsbiblioteket och MIT-fontänen medan de andra demonerna gick en bit bort för att hålla sig ur vägen. Mara ringde upp Martyri och sa åt honom att hon ville tala med honom. Hon berättade att det bara var hon och Kolga och att de inte hade några andra intentioner än ett samtal. Kolga trodde egentligen inte att ängeln skulle gå på Galenskapens lögner, men hon sände i alla fall iväg ett snabbt meddelande åt honom.

”Fälla!”

Kolga hade svårt att låta bli att flina då hon såg frustrationen hos Mara då inga änglar dök upp. Ett vänligare leende bröt dock fram på Kolgas läppar då Tvivel dök upp. Kolga gav den andra demonen en kram. Ett tag stod de tre demonerna på bron och väntade. Det var lugnt och stilla. Inga änglar syntes till. Mara stod och knapprade på sin telefon och efter ett tag kom Orka fram till dem. Hon hade stått en bit bort. Hon såg uttråkad ut. Demongruppen bestämde sig för att för tillfället strunta i de tre änglarna som gäckade dem. Istället skulle de gå och möta upp med Bergelmir som var på väg mot Campus. De mötte upp med några andra demoner och efter ett tag slöt sig den svartklädde isjätten till dem, men han stannade inte länge utan spatserade snart iväg igen. Någon av de andra demonerna hade dock fått nys om att Shamsiel var på väg mot dem, antagligen i buss och ett par av dem gick för att genskjuta honom och ta honom då bussen stannade vid lasarettet. De övriga demonerna stod kvar på den plats mellan Campus och lasarettet där de hade mött upp med Bergelmir. Det dröjde inte särskilt länge innan demonerna som gått iväg för att ta Shamsiel kom tillbaka med ängeln mellan sig. Stämningen blev genast mer uppsluppen i demongruppen.

Demonerna och den ensamma ängeln började gå mot Ålidhem efter det att Jinx hade erbjudit sin lägenhet som tortyrlokal. På vägen pratade de glatt med varandra, drog grova skämt och skrattade högt. I och med att det var lördag kväll så var det mycket människor ute och ingen brydde sig speciellt om den högljudda gruppen. Möjligtvis skulle cyklisten som for med näsan först ner i ett dike ha blivit något bitter om han sett Jinx nöjda flin, men han kopplade aldrig ihop sin olycka med det som såg ut som en helt vanlig kvinna ute tillsammans med sina vänner.

Kolga gick som vanligt några steg efter alla andra. Framför sig såg hon de andra demonerna skratta och skämta med varandra och mitt i demonhopen tornade Shamsiel upp sig, imponerande i sin längd och med det långa ljusa håret som strömmade ner över hans axlar. Mara och Cupid gick på varsin sida om honom och höll i honom och kontrasten mellan de två korta demonerna och den långe ängeln var slående. Just som Kolga gick och tänkte på detta kom ett par cyklister emot dem i full fart. De verkade inte helt nyktra och deras försök till att gira förbi den stora hopen av demoner gick inte så bra. En av dem skrek åt demonerna, något frustrerad och uppgiven.

- Pling, Pling! Jamen PLING då!

Demongruppen delade på sig för att släppa förbi cyklisterna och fortsatte sedan sin högljudda färd, nu med många ”Pling, pling! Jamen PLING då!” utropade i tid och otid.

Förutom att vara högljudda och muntra så debatterade demonerna även hur de skulle göra med tortyren, främst vilka som skulle utföra den. Alla var överrens om att några måste gå till mötet för att det inte skulle märkas att det var så många demoner borta. Vilka som skulle stanna och vilka som skulle gå var dock ett hett diskussionsämne. Kolga visste att Sekhmet direkt skulle märka om hon inte var på plats på mötet och hon sa det åt Orka som till stor del förde dialogen själv. Orka höll med om detta. Ingen av dem som skulle vara ”saknade” borde stanna. På något vänster blev det ändå bestämt att Kolga skulle stanna. Kolga tittade skeptiskt på de andra och ryckte sedan på axlarna. Ja, hon höll sig i alla fall borta från Sekhmet och så slapp hon det där resonerandet fram och tillbaka. Det hade börjat gå henne på nerverna.

Demongruppen delade på sig. Kolga gick tillsammans med Jinx, Cupid, Irrito och Shamsiel den sista biten till Jinx lilla lägenhet. Jinx släppte in dem och Kolga tog genast kommandot. Hon bad Shamsiel att sätta sig ner och började sedan låta sitt svek skölja över honom. Han höjde ögonbrynen lite, men för övrigt var hans reaktion obefintlig. Kolga var förundrad. Hon lämnade plats åt de andra att pröva sina krafter på ängeln, men inget gav särskilt kraftiga reaktioner. Efter ett tag började Kolga bli lite frustrerad, men visade det dock inte utåt. Någon av de andra demonerna nämnde att det var änglar på väg och Kolga började återigen försöka bearbeta Shamsiel med sin huvudkraft.

Efter bara några minuter stod dock änglarna utanför Jinx dörr. Det var ingen liten grupp änglar och Kolga ryckte till något då Sekhmet plötsligt stod utanför fönstret och tryckte sig mot rutan med en hatisk blick mot henne och en svepande, sökande blick över rummet. Shamsiel reste sig lugnt upp ur soffan där han hade suttit och gick ut till de andra bevingade kräken. Snart avlägsnade sig hela änglagruppen och demonerna tog sig med all hast ut därifrån och till Carlshem där mötet skulle äga rum.

Mötet hade inte hunnit hålla på särskilt länge då Kolga, Jinx, Irrito och Cupid dök upp. Den tillfälligt neutrala marken just utanför Carlskyrkan var fylld av upprörda väktare och mitt ibland dem stod Hel. Hon berättade att hon inte visse exakt vad som var i görningen, bara att nästan alla väktare hade förlorat sina egna krafter och fått någon annans istället. Elana, som inte var närvarande på mötet, hade dock sluppit undan detta öde. Hon hade försvarat sig själv med svärdet.

Då Hel hade slutat tala och det inte fanns kvar några frågor att besvara så började väktarna att röra på sig. De talade med varandra om det som hänt, om teorier och om de krafter de nu bar på. Snart började en hel del krafter att byta ägare runtom bland de församlade. Även Kolga började se sig om efter någon som möjligtvis innehade en av hennes krafter, eller åtminstone någon som kunde tänka sig att ta emot bärsärkaraseriet, den jobbigaste av krafterna som Kolga bar.

Bergelmir kom fram till Kolga och berättade att han hade hennes förmåga att bryta egna löften. Kolga blev genast på helspänn. Hon hade ingen av isjättens krafter, men han skulle kanske vara intresserad av någon annan av de kraffter hon bar på. Hon bad honom ta emot bärsärkaraseri i utbyte mot hennes kraft, men han verkade inte alls intresserad. Kolga kände hur vreden och raseriet oombett rusade fram i henne och hon höjde rösten då Bergelmir var på väg från henne.

- Jag vill ha min kraft! Ge mig den!

Bergelmir vände sig om igen och Kolga antog att det var något hos henne som fick honom att ändra sig för han gick med på att byta. Kolga slet ut Bärsärkaraseriet ur bröstet, nästan ivrigt och tog lättad emot sin egen kraft från den andre demonen. Hon drog ett långt, djupt andetag då hon lät kraften sjunka in i bröstet.

Kolga kände sig upprymd och bättre till mods än på länge. Hon hade blivit av med det tryckande raseri som hon hade gått och burit på och i samma svep hade hon fått tillbaka en av sina egna krafter. Hon var rätt nöjd med hur mötet hade utvecklat sig för hennes del. Hon svepte med blicken över de närvarande väktarna och hennes blick stannade på en ängel som hon till utseendet i alla fall inte kände igen. Kolga gissade att det var Ödmjukheten. Supplate var hans namn om hon inte helt missminde sig. Kolga tänkte noga igenom sina alternativ innan hon gick fram till honom och berättade att hon bar på en av hans krafter och att han kunde få tillbaks den, självklart i utbyte mot en annan kraft. Han tvekade och sa att Sekhmet minsann hade berättat om henne. Han behövde inte säga mer. Kolga visste vad Sekhmet hade sagt. Med lugn och tålmodig röst förklarade hon för Supplate att hon inte var ute efter att lura honom på något sätt utan bara ville göra ett kraftbyte. I sitt stilla sinne tänkte hon att bara en dåre till demon skulle försöka lura en ängel rakt framför näsan på Sekhmet. Supplate sa att han inte hade något att byta med, att han inte hade någon av hennes krafter. Kolga sa att hon kunde tänka sig ta en annan demons kraft också. Ängeln visade sig bära på kraften Sabotage, en av Jinx krafter och Kolga sa att om de genomförde bytet så skulle hon se till att Jinx fick tillbaks sin kraft. Vad hon inte sa var att Jinx förstås skulle behöva betala för den, helst med en av Kolgas krafter. Efter ytterligare en stunds tvekan så gick Supplate med på bytet och Kolga kände hur underbart det var att bli av med en änglakraft och få en demonkraft istället.

Nu var Kolga verkligt upprymd. Någon som dock inte såg lika upprymd ut var Sekhmet, men han brukade förstås aldrig se upprymd eller glad ut. Kolga hade kastat en del blickar mot hans håll tidigare under mötet, men hon hade varit alltför upptagen med att försöka hitta sina krafter för att göra något mer än så. Nu lät hon dock sin blick möta hans och hans blick speglade hat. Kolga tyckte sig även se arrogans och undertryckt vrede i ängelns ögon. Hon log ett snett, retfullt leende och tog några steg emot honom. Han rörde sig mot henne. I en cirklande rörelse, hela tiden med blickarna fästa på varandra, närmade de sig mitten av mötesplatsen, där de stannade ansikte mot ansikte. Kolga insåg missnöjt att Sekhmet i det här livet var rätt mycket längre än henne. Med provocerande, aggressiv röst frågade Kolga hur det kändes att vara utan sina krafter. Sekhmet svarade att det faktum att han inte hade sina egna krafter inte förändrade något och att vad han kände inte betydde något. En lång stund stod ängeln och demonen och stirrade på varandra, men när sedan de andra demonerna började bryta upp så släppte Kolga ögonkontakten med Sekhmet.

Kolga följde dröjande efter de andra demonerna, men kunde inte låta bli att gång på gång vända sig om och kasta hatiska blickar mot Sekhmet. Hon ville hålla koll på honom. Hon stannade även för att kasta frågande blickar på Bergelmir som stannade ännu mer på efterskälken än hon själv. Han gick mitt ibland änglarna och verkade inta ta någon som helst notis om de andra demonerna. Kolga vände slutligen ryggen åt både Sekhmet och Bergelmir då de andra demonerna otåligt ropade hennes namn. De gick iväg och Kolga visste att även om Sekhmet idag inte hade stått i hennes väg så skulle hans närvaro i väktarsamhället göra hennes existens så mycket svårare.

Off-kommentarer: Jag gillade att lajvet började i flygande fläng och att Kolga fick så fina möjligheter till att svika. :) Situationen med den onyktra cyklisten utan ringklocka var ju helt underbar och jag tror ingen som var med kommer att glömma den i första taget och gör de det så kommer någon annan snart att påminna dem.

Kolga satte sig upp i sängen med ett ryck. Det var något som inte stod rätt till, det var något som stod alldeles i helvete fel till. Hon såg på sina händer och de darrade, ja hela hon darrade och det var inte på grund av att rummet var kyligt. Någonstans i sitt inre, nära kärnan av den svarta själ hon hyste kände Kolga en fruktansvärd, plötslig förändring. Hennes krafter fanns inte kvar. De tre underkrafter som hon ägde var försvunna. Istället delade det kalla Sveket plats med fyra för henne okända krafter och med en äcklad rysning insåg hon att två av dem var änglakrafter. Kolga trodde att hon till och med visste vilka väktare som ägde de krafter som så plötsligt intagit henne. Martyri, Vrede, ödmjukheten och möjligtvis Otso...

Kolga var på väg till Carlshem. Hon visste egentligen inte varför, men Orka hade tagit kontakt med henne dagen innan och bett henne komma hem till Andreia på Carlshem klockan fyra. Kolga var mycket nervös och ovissheten om vad som var på gång gjorde henne mer paranoid än vanligt.
Då hon stod på busshållplatsen ringde Mordith. Samlaren var uppjagad, det kunde Kolga genast höra. Tydligen var Mordith jagad av änglar. Kolga lovade att göra vad hon kunde för att hjälpa, men då samtalet var över gjorde hon ingenting. Mordith fick klara sig bäst hon kunde. Det var någonting stort på gång på Carlshem och Kolga ville lägga all sin energi på det. Hon steg på en buss som skulle ta henne till Carlshem.

Väl framme vid sitt mål tog Kolga det mycket försiktigt, men inget underligt hände. Andreia öppnade då Kolga knackade på. Förutom Andreia fanns Orka, Mara, Abigor och Anarki på plats. Stämningen i lägenheten var svår att läsa av. Det var som en blandning mellan spänd förväntan, upprymdhet, otålighet, munterhet och osäkerhet. Kolga bestämde sig för att ligga lågt ett tag för att om möjligt kunna ta reda på vad som egentligen var på gång. Hon satte sig i en soffa och tog för sig från en skål med nötter som stod på soffbordet. Efter ett tag insåg Kolga att hon nog, för att hålla skenet uppe, borde sms:a Martyri och berätta om situationen. Då Kolga höll på att skriva meddelandet tyckte dock Abigor att Kolga skulle komma och leka lite med Andreia. Nervöst steg Kolga upp, fortfarande febrilt knapprande på sin telefon. Innan hon hann få ivägskickat meddelandet var dock Orka över henne. Orka tog bort all Kolgas vilja för att hjälpa änglarna på något sätt. Kolga stoppade undan telefonen utan att ha fått meddelandet färdigskrivet och gav sig sedan i kast med Andreia.

Kolga lät våg efter våg av svek skölja över Tapperhetens ängel, som dock tappert och trotsigt stod kvar och stint stirrade Kolga i ögonen. Kolga sökte i ängelns inre efter var dennes lojalitet låg och fann ett mycket förvånande svar: 'Jag är trogen mig själv'. Det var ett svar som Kolga inte hade förväntat sig hos en ängel. Trevande började hon dock åter igen låta sveket skölja in över Andreia.

- Du känner hur du sviker alla. Alla du håller kär, alla du håller trogen. Du sviker alla. Allt och alla, även dig själv, Andreia.

Sveket verkade ha någon slags effekt. Andreia mumlade någonting för sig själv och släppte fyra tilltufsade papperslappar på golvet. Innan Kolga hann titta närmare på dem körde Abigor ut henne ur köket för att prata med Andreia i enrum.

Under tiden Andreia och Abigor samtalade fick Kolga reda på ungefär vad meningen med det hela var. De skulle locka över Andreia till demonernas sida. Hon skulle få avsvära sig Gud och svära sig till Satan istället, precis som Ziz hade gjort. Kolga berättade även om Ziz tillstånd för Mara, som inte hade någon aning om vad som hade hänt. På det sättet bröt hon för andra gången det väktarlöfte som hon gett Hel.

Nästa gång Kolga såg Andreia var det någonting som hade förändrats hos henne. Blicken var annorlunda. Hon kom ut ur köket med bestämda steg och gick rakt emot Kolga. Innan Kolga visste ordet av befann hon sig upptryckt mot en vägg med Andreias hand runt sin strupe.

- Ge mig tillbaka min kraft!, väste hon och Kolga som förstod vad som måste ha hänt under samtalet med Abigor letade sig ändå trevande in i Andreias sinne. Kolga blev överväldigad och något förskräckt över det kraftiga, bestämda svar hon fann: 'Jag är trogen Satan!'

Kolga tvekade ändå. Hon ville inte gärna skiljas från kraften. Den hade tjänat henne väl och skulle ännu kunna komma till nytta. Andreias grepp om Kolgas strupe hårdnade och hon tvingades ner på knä. De andra demonerna avstyrde dock händelseförloppet innan det gick längre.

Andreia hade ännu inte skrivit under det kontrakt som skulle göra övergången fullt bindande. Den före detta ängeln gick med på att skriva under endast om hon sedan skulle få sin kraft tillbaka. Kolga tvekade. Den här nya situationen kunde omkullkasta hennes planer helt. Hon hade ingen kontroll alls över händelseförloppet och det irriterade och skrämde henne. Hon backade försiktigt undan från Andreia och de andra demonerna. Hon ville inte ge tillbaka kraften. I nästa stund hade hon åter Orka över sig.

- Det här är inte frågan om du vill ge ifrån dig kraften eller inte, Kolga. Det handlar om du vill behålla din nacke obruten eller inte, fräste likgiltigheten i Kolgas öra samtidigt som hon höll ett fast strupgrepp på Kolga.

Kolga gav efter och kunde inget annat än slita kraften ur sitt bröst och överlämna den till Andreia. Det var ändå en långt ifrån misslyckad dag. En ängel hade svikit hela sitt släkte och sin Gud. Tapperhetens ängel hade blivit Högmodet.

Kolga och Martyri möttes enligt överrenskommelse åter igen på universitetsbiblioteket. Kolgas mål för den här dagen var att försöka få åtminstone en kraft avlurad av Martyri. Hon gick ut hårt och berättade direkt hur hotad och utsatt hon kände sig. De andra demonerna var nära att komma på henne, särskilt Abigor, sa hon och hon ville ha hjälp med det. Martyri försäkrade henne om att han skulle hjälpa henne. Han hade pratat med de andra änglarna och de skulle inte jaga eller skada henne mera, många av dem var också beredda att försvara henne och rädda henne om demonerna vände sig emot henne. Kolga log kallt inombords. De små änglakräken visste inte hur bedragna de redan var, även om vissa av dem nog misstänkte det.

Kolga förde krafter på tal och sade att hon med sitt ringa antal krafter kände sig hotad om hon verkligen skulle få Abigor till fiende. Skulle Martyri möjligtvis kunna avvara en kraft för hennes säkerhets skull? Inte det? Nej, hon förstod. Kolga lämnade ämnet tillfälligt och började förhöra sig om hur de änglar som blivit torterade under gårdagen mådde. Hon passade även på att ta reda på vem Martyri var trogen. Det svar som hon fann i hans inre var: Änglarna och Kolga så länge hon inte sviker mig. Kolga kände triumfens sötma. Ett tag till skulle hon dra ut på det och sedan skulle Martyri få vara med om sitt livs största, mest bittert brännande svek.

Kolga förde sakta över småpratet till krafter igen. Hon frågade om inte det var obehagligt för en ängel att bära på demoners krafter. Martyri erkände att det inte var särskilt lätt. Speciellt Maras Paranoia var tung att äga. Kolga lockade och pockade för att få honom att överlämna den till henne istället. Martyri var dock tveksam och Kolga ville inte pressa honom för hårt.

De bröt upp efter ett tag. Ingen fick komma på dem. Kolga hade inte fått tag i någon kraft, men hon hade i alla fall fått bekräftat att änglarnas milda inställning till henne inte var inbillad och att Martyri hade med saken att göra.

Off-kommentar: Jag tycker att det är synd att mina anteckningar från detta samtal och liknande situationer är så pass bristfälliga som de är. Det skulle vara trevligt att ha nerskrivet lite dialog och mer om vad Kolga egentligen tänkte om det de diskuterade.