Mitt i den torra sommarhettan år 2006 gick lajvet Dragonbane av stapeln i Älvdalen, Dalarna, Sverige. Lajvet hade ungefär 300 deltagare och pågick i sex dagar. Till detta lajv tillverkades ofantliga mängder av rekvisita. Dessutom byggdes en drake samt en hel by: Cinderhill.

Även om lajvet hade många brister och delar av byn byggdes mycket slarvigt så är den ändå ett stort, fysiskt påtagbara bevisen på lajvets storslagenhet. Byn byggdes i huvudsak av volontärer som tillbringade veckor i streck med att arbeta för att färdigställa byn i tid till lajvet. Jag var en av dessa volontärer. Det var inte svårt att förälska sig i den miljö som byn var förlagd i. Den låg en bra bit från närmaste bebyggelse, inne i skogen, uppe på en höjd. Från den högsta platsen i byn kunde och kan man se ut över dess byggnader och man ser även ut mellan träden, ut på yttervärlden. Av den anblicken att döma så skulle byn kunna vara den enda bebyggelsen i världen. Där finns bara blånande höjder så långt ögat kan nå. Själva byn är också speciell med sina långhus och småhus placerade på pålverk.

Denna by finns alltså kvar och har hittills mest lämnats att förfalla trots de stora potential den har. Dessa potential vill föreningen Friends of Cinderhill (http://www.cinderhill.info/) ta tillvara på. Man vill bygga upp byn på nytt, reaparera och bygga ut. Man vill att den ska kunna användas för andra lajv samt för arrangemang som till exempel firmafester, konfirmationsläger och dyl. Det är gratis att gå med i föreningen och det finns en förening både i Sverige (Cinderhills vänner) och i Finland (Cinderhillin ystävät ry).

Har du några idéer för hur man kan utnyttja eller utveckla byn - ta kontakt med de ansvariga.

Har du några veckor över i sommar - åk till Älvdalen som volontäarbetare.

Har du läst det här inlägget - gå med i en av föreningarna.