Jag minns spänningen och nervositeten inför mitt första lajv. ..

Lajvet hette Frändefejden – I Krigets skugga och var av genren medeltida low-fantasy. Det annonserades ut som det första lajvet i Österbotten. Så här i efterhand tror jag att en del bordsrollspelare redan innan dess faktiskt har sysslat med aktiviteter som borde kallas lajv. Dessa har dock bara varit inom en liten sluten vänkrets. Detta lajv, Frändefejden, arrangerades av föreningen SÖU, Svenska Österbottens Ungdomsförbund och annonserades ut i deras tidning. Författarna till lajvet var en kvinna från södra Finland och en man från Sverige. Båda hade stor erfarenhet av lajv och lajvarrangerande.

Redan på våren år 2003 fick jag nys om lajvet och jag blev genast intresserad. I informationen stod det dock att åldersgränsen var 16 år. Jag var 14 då och skulle hinna fylla 15 innan lajvet. Jag gav dock inte upp hoppet. Min mamma ringde en av arrangörerna för att se om det ändå skulle fungera, men fick ett definitivt nej. Jag tyckte givetvis att detta var mycket tråkigt och det såg mörkt ut för min lajvdebut.

Då jag så gott som hade glömt hela saken med lajvet så fick jag dock ett samtal från ungdomsledaren i församlingen som jag tillhörde. Jag hade tidigare pratat med honom om rollspel och lajv och nu tyckte han att det var på tiden att vi skulle pröva på. Jag var inte svårövertalad och även om arrangörerna var svårare att övertala så gick de i alla fall med på att jag kunde komma eftersom jag skulle ha en myndig person med mig.

Sen var det dags för mig att välja roll. På lajvets hemsida fanns en mycket intressant rollista. Jag skulle gärna ha tagit någon av rollerna som alv eller något annat intressant, men på den här tiden var jag fruktansvärt blyg och dessutom inte säker på om jag skulle klara av att lajva. På grund av detta valde jag i min anmälan att spela piga. På det sättet, tänkte jag, skulle jag alltid ha något att göra, men jag kunde hålla en låg profil om jag ville. Jag skrev dessutom in i anmälan att jag gärna ville att min roll skulle vara lugn, blyg och försiktig. Rollen skulle sedan skrivas av arrangörerna.

Det fanns även en massa bakgrundsinformation om lajvvärlden på hemsidan. Denna information läste jag noga igenom gång efter gång för att verkligen kunna den. Eftersom vi ännu inte hade internet hemma så satt jag långa stunder på biblioteket under mina förberedelser.

Inte länge efter det att jag hade anmält mig hörde arragörerna av sig till mig och undrade om jag kunde tänka mig att spela en annan roll. De behövde nämligen någon som spelade hövdingens dotter. Jag kände mig lite hedrad av att bli tillfrågad, men även oroad. Jag tackade ändå ja, vilket jag så här i efterhand är glad för.  Just efter det att jag tackat ja till att ta den rollen i stället så gick jag som på nålar. Jag ångrade mig både en och två gånger, särskilt då jag insåg att det var den rollen som nämdes i stämningstexten, att det var den rollen som skulle gifta sig under lajvet! Min plan var ju att varken synas eller höras särskilt mycket…

Några veckor innan lajvet, som var i augusti hölls en workshop för lajvets deltagare. Den pågick i två dagar, men jag kunde inte delta den första dagen. Då jag kom till workshopens andra dag var jag fruktansvärt nervös. Min mamma följde med mig in och hälsade på arrangörerna. Då hon gick stod jag kvar och tittade med bultande hjärta på en grupp helt främmande människor. De var läskiga, tyckte jag och jag kände mig liten och rädd. Under dagens lopp lärde jag dock känna några av dem och jag lyckades slappna av lite grann i alla fall. Jag fick också min roll, men utan intriger och relationer. Dessa skulle komma vid ett senare tillfälle. Vad jag minns så var det inget speciellt med rollen, förutom att hon var hövdingadotter och hjälplöst kär. Jag hade dock inte sett en lajvroll tidigare och tyckte att minsta lilla detalj var oerhört intressant.

Efter allt lajvvärldspluggande och workshopande så var det bara kläderna för lajvet kvar. Som tur är så har jag en mamma som är duktig på att sy så klädestillverkningen gick snabbt och relativt smärtfritt. Min första lajvklänning gjordes i grönt och rött lakanstyg. Till detta hade jag ett förkläde i grov bomull och en stor mantel i indisk bomull. Mina krav på mig själv har nog stigit lite sen dess…

Så kom till sist själva lajvet. Återigen var jag nervös, men också förväntansfull och sprallig. Lajvet gick bra och jag tyckte att det var jätteroligt. Jag lyckades genomföra min intrig och jag var helt salig och som i ett rus efteråt. Jag visste genast att detta var något som jag ville fortsätta med.