Kolga var på väg till Carlshem. Hon visste egentligen inte varför, men Orka hade tagit kontakt med henne dagen innan och bett henne komma hem till Andreia på Carlshem klockan fyra. Kolga var mycket nervös och ovissheten om vad som var på gång gjorde henne mer paranoid än vanligt.
Då hon stod på busshållplatsen ringde Mordith. Samlaren var uppjagad, det kunde Kolga genast höra. Tydligen var Mordith jagad av änglar. Kolga lovade att göra vad hon kunde för att hjälpa, men då samtalet var över gjorde hon ingenting. Mordith fick klara sig bäst hon kunde. Det var någonting stort på gång på Carlshem och Kolga ville lägga all sin energi på det. Hon steg på en buss som skulle ta henne till Carlshem.

Väl framme vid sitt mål tog Kolga det mycket försiktigt, men inget underligt hände. Andreia öppnade då Kolga knackade på. Förutom Andreia fanns Orka, Mara, Abigor och Anarki på plats. Stämningen i lägenheten var svår att läsa av. Det var som en blandning mellan spänd förväntan, upprymdhet, otålighet, munterhet och osäkerhet. Kolga bestämde sig för att ligga lågt ett tag för att om möjligt kunna ta reda på vad som egentligen var på gång. Hon satte sig i en soffa och tog för sig från en skål med nötter som stod på soffbordet. Efter ett tag insåg Kolga att hon nog, för att hålla skenet uppe, borde sms:a Martyri och berätta om situationen. Då Kolga höll på att skriva meddelandet tyckte dock Abigor att Kolga skulle komma och leka lite med Andreia. Nervöst steg Kolga upp, fortfarande febrilt knapprande på sin telefon. Innan hon hann få ivägskickat meddelandet var dock Orka över henne. Orka tog bort all Kolgas vilja för att hjälpa änglarna på något sätt. Kolga stoppade undan telefonen utan att ha fått meddelandet färdigskrivet och gav sig sedan i kast med Andreia.

Kolga lät våg efter våg av svek skölja över Tapperhetens ängel, som dock tappert och trotsigt stod kvar och stint stirrade Kolga i ögonen. Kolga sökte i ängelns inre efter var dennes lojalitet låg och fann ett mycket förvånande svar: 'Jag är trogen mig själv'. Det var ett svar som Kolga inte hade förväntat sig hos en ängel. Trevande började hon dock åter igen låta sveket skölja in över Andreia.

- Du känner hur du sviker alla. Alla du håller kär, alla du håller trogen. Du sviker alla. Allt och alla, även dig själv, Andreia.

Sveket verkade ha någon slags effekt. Andreia mumlade någonting för sig själv och släppte fyra tilltufsade papperslappar på golvet. Innan Kolga hann titta närmare på dem körde Abigor ut henne ur köket för att prata med Andreia i enrum.

Under tiden Andreia och Abigor samtalade fick Kolga reda på ungefär vad meningen med det hela var. De skulle locka över Andreia till demonernas sida. Hon skulle få avsvära sig Gud och svära sig till Satan istället, precis som Ziz hade gjort. Kolga berättade även om Ziz tillstånd för Mara, som inte hade någon aning om vad som hade hänt. På det sättet bröt hon för andra gången det väktarlöfte som hon gett Hel.

Nästa gång Kolga såg Andreia var det någonting som hade förändrats hos henne. Blicken var annorlunda. Hon kom ut ur köket med bestämda steg och gick rakt emot Kolga. Innan Kolga visste ordet av befann hon sig upptryckt mot en vägg med Andreias hand runt sin strupe.

- Ge mig tillbaka min kraft!, väste hon och Kolga som förstod vad som måste ha hänt under samtalet med Abigor letade sig ändå trevande in i Andreias sinne. Kolga blev överväldigad och något förskräckt över det kraftiga, bestämda svar hon fann: 'Jag är trogen Satan!'

Kolga tvekade ändå. Hon ville inte gärna skiljas från kraften. Den hade tjänat henne väl och skulle ännu kunna komma till nytta. Andreias grepp om Kolgas strupe hårdnade och hon tvingades ner på knä. De andra demonerna avstyrde dock händelseförloppet innan det gick längre.

Andreia hade ännu inte skrivit under det kontrakt som skulle göra övergången fullt bindande. Den före detta ängeln gick med på att skriva under endast om hon sedan skulle få sin kraft tillbaka. Kolga tvekade. Den här nya situationen kunde omkullkasta hennes planer helt. Hon hade ingen kontroll alls över händelseförloppet och det irriterade och skrämde henne. Hon backade försiktigt undan från Andreia och de andra demonerna. Hon ville inte ge tillbaka kraften. I nästa stund hade hon åter Orka över sig.

- Det här är inte frågan om du vill ge ifrån dig kraften eller inte, Kolga. Det handlar om du vill behålla din nacke obruten eller inte, fräste likgiltigheten i Kolgas öra samtidigt som hon höll ett fast strupgrepp på Kolga.

Kolga gav efter och kunde inget annat än slita kraften ur sitt bröst och överlämna den till Andreia. Det var ändå en långt ifrån misslyckad dag. En ängel hade svikit hela sitt släkte och sin Gud. Tapperhetens ängel hade blivit Högmodet.