Himmelen var dystert grå då Kolga gav sig av till universitetsområdet. Vädret hade verkligen varit intetsägande den här dagen. ”Tabula rasa” tänkte Kolga för sig själv ”Ziz är som ett blankt papper, en oskriven bok. Han vet inte exakt vad eller vem han är...”

På universitetsområdet mötte Kolga upp med Gersimi och de två strövade omkring mellan universitetsbyggnaderna och småpratade om allt möjligt. Kolga fick reda på att änglarna skulle träffas vid Norrskenet lite senare, men hon ämnade inte gå dit. Det skulle ha varit dumdristigt eftersom änglarna antagligen skulle vara så många ikväll. Gersimi försökte få Kolga att ta med sig de andra demonerna från universitetsområdet och helt och hållet lämna änglarna ifred den kvällen, men Kolga försäkrade henne om att sådant tal inte skulle tas nådigt emot av de andra och hon ljög ihop att hon själv var där för att försöka skydda både demoner och änglar. Gersimi kunde inte säga emot ett sådant påstående.

Då de två väktarna skildes åt sökte Kolga genast upp Orka och fann henne tillsammans med Tvivel och Mara. Den lilla demongruppen bestämde sig för att gå in i naturvetarhuset innan änglarna kom dit. De försökte hitta en bra utkiksplats som samtidigt fungerade som gömställe. Efter ett tag hörde de någon komma i trapporna. Det var en grupp änglar och demonerna sprang för allt vad de var värda. Bättre fly än illa fäkta. Under flykten försökte Mara och Orka ta kontakt med de andra demonerna som skulle närvara. Abigor, Vrede och Cerumen befann sig på universitetsområdet, men de slapp inte in i naturvatarhuset och de fyra flyende demonerna kunde inte komma till någon av utgångarna. Efter många vändor och nervösa samtal sammanstrålade ändå demonerna och hittade även Hel sittandes vid huvudingången. Kolga förstod inte varför demonledaren satt där eller varför hon verkade så groggy.

Då Hel tack vare Vrede och Orka kvicknat till gav sig demonerna ut på jakt. Nu var de tillräckligt många för att inte behöva fly från någon av de änglagrupper som rörde sig i huset.
Det dröjde inte länge innan demongruppen hittade Ankh under en trappa, helt ensam. De tog henne med sig ett par trappor upp. Kolga tvekade. Hon visste inte om hon skulle meddela de andra änglarna om vad som var på gång. Hon lät bli, med ett litet leende på läpparna. Hon ville att Ankh skulle få lida lite. Då Gersimi alldeles utom sig ringde för att ta reda på var Ankh var svarade Kolga att hon inte visste.

Medan Abigor, Vrede och Hel torterade Ankh satt de andra demonerna en liten bit bort och slöade och höll vakt. Ziz gjorde ett besök bland dem och fick många spydiga kommentarer kastade på sig. En stund efter att Ziz hade gått meddelade Hel att Ankh hade valt att duellera mot Abigor. Bara ett ögonblick efter det dök Ziz upp igen och han var inte ensam. Med honom kom en hel skock änglar. De var där för att frita Ankh, men demonerna greps av panik och flydde hals över huvud. Då Kolga sprungit en bit insåg hon hur dum hon var och gick tillbaka. Där stod änglar och demoner och blängde surt på varandra. Ingendera kunde göra någonting så de bröt upp och gick återigen skilda vägar.

Demonerna fortsatte sin jakt och hade återigen tur. Elana korsade deras väg och blev ett lätt byte. Den här gången skickade Kolga dock sms till Martyri och Gersimi och hoppets ängel blev snart räddad av en grupp andra änglar. I den lätta förvirring som rådde vid fritagandet tog Andreia Kolga åt sidan för att tala med henne. Kolga frågade ängeln om denna kanske ville ha tillbaks sin kraft, men fick till sin stora förvåning ett nekande svar. Andreia var tydligen nöjd med hur Kolga använde kraften och lät henne behålla den. Hon varnade även Kolga för Abigor och sade att han inte är att lita på. I sitt stilla sinne flinade Kolga. Hon visste redan om att Abigot inte var att lita på, lika lite som någon av de andra demonerna. Kolga visste även att hon inte skulle lita på Andreia för på ett eller annat sätt var hon kontrollerad och manipulerad av Abigor.

Då samtalet var över och de gick tillbaka till de andra insåg Kolga att de andra demonerna redan hade gett sig av, utan henne. Hade de förstått att hon hjälpt änglarna? Måste hon nu vara rädd även för dem? Innan hon hann tänka längre än så gav sig Charzomai, förlåtelsens ängel på henne. Andreia drog dock bort honom och beodrade honom att lämna Kolga ifred. Hon knuffade även till Kolga och sade åt henne att ge sig iväg. Förvirrad och orolig började Kolga vandra planlöst bort från änglarna. Hon var helt ensam, strövandes genom det stora, dunkelt upplysta naturvatarhuset. Hon var ängslig för att stöta på andra väktare, både änglar och demoner. Hon visste inte varför änglarna betedde sig som de gjorde, men antog att Martyri hade mer än ett finger med i spelet. Kolga visste inte heller inte om demonerna hade förstått att hon hade svikit dem...

Där var någon! Nej det var bara en människa...
Men där! Ytterligare en människa...

Kolga började söka sig tillbaka mot byggnadens huvudingång, men innan hon kommit särskilt långt stod hon öga mot öga med Elana, som inte verkar vara särskilt glad att se henne. Kolga backade några steg och vände sedan tvärt om och rusade uppför ett par trappor. Nedanför henne hörde hon Elana ropa åt några andra och trapporna dundrade snart av springande fötter. Kolga slängde sig på en dörr, men den var låst. Hon var fångad mellan dörren och trappan, där fyra änglar kom emot henne: Elana, Utilis, Charzomai och Veritas. De tog fast henne och Utilis använde en av sina krafter för att få Kolga att tillfälligt bli lojal mot dem. Kolgas inre vred sig i våndor. Så fort ängeln släppte henne lät hon lojaliteten smälta bort.

Änglarna tog med sig Kolga och strålade samman med Andreia och Gersimi i källaren. Gersimi frågade oroligt hur det egentligen var med Kolga och hon svarade att det nog var bra efter omständigheterna. Änglarna lämnade återigen Kolga ifred även om Veritas och Charzomai inte verkade särskilt glada för det. Återigen var Kolga ensam. Hon tassade nervöst genom korridorerna och ryckte till vid minsta lilla ljud. Då hon hörde röster skyndade hon sig att hitta ett gömställe. Ägarna till rösterna var de andra demonerna. Kolga tog chansen och steg ut ur sitt gömställe. De andra demonerna var varken arga eller hämdlystna. De hade inte förstått vad som hänt.

De sista att bli fångade för dagen var Veritas och Andreia. Kolga kände adrenalinet pumpa runt i hennes ådror då hon blev ombedd att tortera Veritas. Hon glömde helt bort alla planer på att sms:a någon. Tyvärr blev Veritas ändå räddad mycket snart. Andreia hade Abigor däremot lyckats gömma väl. Det tog länge innan änglarna hittade dem och Kolga kunde inte hjälpa till även om hon skulle ha velat för att förstärka sin trovärdighet som änglarnas välgörare.

Under hela kvällen gick Kolga runt och använde en av sina krafter på så många andra väktare hon kom åt. Kraften gör att hon kan se in i andras inre och se vem de är trogna. Hon fick många svar som inte var särskilt förvånande, men även flera som skakade henne. Ziz var trogen Gud. Hel var trogen Ankh. Orka var trogen Gersimi. Det mest förvirrande gensvaret fick nog Kolga ändå från Ankh. I hennes inre såg Kolga ingen.

Off-kommentar: Det var en mycket spännande kväll på universitetet, som för min del till stor del gick ut på att hjälpa änglar eller ströva omkring ensam i de långa ödsliga korridorerna. När ens roll är skärrad blir man det lätt själv och vad jag minns så bankade mitt hjärta som hårdast just de stunder Kolga gick ensam och vid varje knäpp, skrammel eller annat ljud hoppade jag till ordentligt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är lite peppad på att fylla en tom vägg här i lägenheten med foton, affischer och annat bildmaterial från olika lajv. Jag har därför börjat rota igenom mitt digitala arkiv med lajvmaterial och hittat en massa intressant från både då och närmare nu. ...

Just nu pågår en (iaf för mig) välbehövlig pausvecka i Skyfall, alltså en vecka mitt i lajvet då vi inte lajvar. Jag har förstås inte slutat peppa för det. Idag har jag till exempel skrivit en stämningstext för Kolgas nuvarande tillstånd. Den finns a...

Skyfall, Skyfall och lite mer Skyfall...   Här följer tre bilder som producerats av ren pepp. De två första bilderna är tecknade av Ezther Söderling och den tredje bilden är Photoshopad av Philip, fotot i den är taget av mig.     Sekhmet...

Som jag redan nämnt här i bloggen så skriver jag en slags dagbok för det Skyfall som håller på. Samma sak har jag gjort under tidigare Skyfall och några av de anteckningarna finns i renskriven form här på bloggen. Min förhoppning är att det med tiden...

...när den största garderoben i lägenheten är tillägnad kläder "för speciella tillfällen". ...när det hänger en gammal gasmask på en krok i hallen. ...när det ligger en isärmonterad replika av en 1600-talsrevolver på köksbordet. ...när en bulls...