Det var en dag mellan dagar. Kolga uträttade inte mycket. Hon for ner till stan ett tag för att träffa Orka och de diskuterade en del om det rådande läget. De strosade runt i centum av Umeå och diskuterade väktarnas situation, kriget och de stängda portarna till himmel och helvete. Orka kom med en förfärlig teori om vad som kunde vara i görningen.

- Kolga, människornas själar kommer till himmelen och helvetet då de dör, även nu då portarna verkar vara stängda. Det är bara vi som inte kan komma hem... Har du tänkt på hur gammal världen är? Och hur få riktigt gamla änglar och demoner det finns? Vi känner ingen som är mer än tvåtusen år förutom Ankh och Hel. Tänk om de stänger portarna en gång vart tvåtusende år sådär för att änglar och demoner ska starta krig med varandra och eliminera varandra i sådan grad att endast de starkaste individerna finns kvar. Man skulle slutligen få mycket starka elitarméer av demoner och änglar på det sättet. Om vi dör nu så kommer vi kanske inte tillbaka, vi kanske aldrig mer återföds, vi kanske upphör att existera...

Orkas teori skrämde Kolga mer än hon ville erkänna ens för sig själv.

På väg upp från stan gick Kolga förbi Ålidhöjds trähöghus. Här bodde en person som på något sätt hade med hela mysteriet att göra. Hennes namn, Karin Sandblad, stod på den ledtråd som Kolga hade blivit anförtrodd den där kvällen i naturvetarhuset. Kolga hade hittat adressen via internet. På något sätt hade alltså Karin med saken att göra. Var hon måhända ängel eller demon? Misstänksam som hon var valde Kolga att inte ta kontakt med Karin ännu utan avvaktade.

Kolga vandrade runt ett tag, och blev snart kontaktad av Gersimi. Ängeln erbjöd sig att skjutsa hem Kolga till Mariehem och Kolga tog med viss tveksamhet emot erbjudandet. På vägen samtalade de två väktarna, bland annat om gårdagen och det som hänt under tortyren på Gersimi. Denna visade klart och tydligt att hon var mycket tacksam, men också att hon inte litade på Kolga vilket förstås var smart, men irriterade Kolga lite. Nåväl, tänkte hon då ängeln släppte av henne och med en rivstart ga sig av hemåt igen. Jag kommer att få henne att lita på mig, i sinom tid. I sinom tid.

Off-kommentar: Anteckningarna om den här dagen var tyvärr inte särskilt utförlig i min dagbok från lajvet så därför är texten jag satt ihop för bloggen inte heller särskilt utförlig eller sammanhängande. Jag har ett vagt minne av lajvande borta vid Dragonskolan den här dagen, men dagboksanteckningarna säger inget om det och jag minns inte riktigt vad vi gjorde där eller syftet med att vara där så därför har jag helt utelämnat detta ur ovanstående text.

Namnet Karin Sandblad är påhittat av mig eftersom det namn som användes under lajvet ju faktiskt tillhörde en verklig person.