Det var en slö dag på universitetet. Kolga umgicks med Hel och Mordith och de tre demonerna bestämde sig för att jaga ner Ziz. Kolga hade en personlig anledning till att få tag på fågelskrället då hon hoppades på att kunna få tillbaks sin kraft som han hade snott. En slingrande jakt tog sin början i Samhällsvetarhuset. Kolga kunde inte annat än bli imponerad av hur Ziz utan att springa eller på annat sätt låta människorna bli misstänksamma lyckades komma ifrån sina förföljare.

Fjäderfäets frist blev dock inte långvarig. De tre demonerna återfann honom i MIT-huset och kunde utan större dramatik ta honom med sig ner i ett rum i husets källare. Då tortyren började fick Kolga hålla sig i skinnet för att inte ta i med alltför starka krafter. Hon hade bestämt sig för att inte hämnas utan följa det avtal hon slutit med Martyri. Det svek hon skulle utsätta änglarna för senare skulle vara hämnd nog. Ändå var det som hände sedan antagligen till viss del Kolgas fel. Ziz pratade mycket för sig själv under tortyren, han kände sig sviken av änglarna och av Gud. Kolga förstärkte dessa känslor och erbjöd honom lite skämtsamt ett gyllene äpple med hjälp av Girighetens kraft. Ziz ögon glimtade till av andaktsfullt habegär, men i nästa sekund lyste de av skräck. Han mumlade något om kunskapens frukt som hade fått Eva och Adam att fördärva sig. Saken blev inte precis bättre av att Kolga bröt det senaste löfte Ziz hade gett åt någon ängel. Mordith lockade Ziz med Satans frihet och makt. Innan någon visste ordet av låg Ziz på golvet. Plågsamt långsamt avsade han sig Gud, bröt sina band till himmelen och svor sig till Satan istället. Mortdith fick honom att i blod skriva på ett av sina kontrakt. Kolga svor för sig själv. Konsekvenserna för henne efter denna handling från Ziz' sida kunde bli fatala. Hur skulle hon kunna behålla Martyris förtroende efter det här? Kolga hade redan tidigare under tortyren smsat några änglar om Ziz trängda situation och nu förbannade hon tyst sig själv för att hon inte hade gjort det än tidigare och änglarna förbannade hon för att de inte ville dyka upp.

En positiv sak hade tortyren i alla fall med sig. Kolga fick tillbaks sin kraft. Ziz duellerade mot Hel och förlorade och Hel lämnade över kraften till Kolga. Då Ziz gått förbjöd Hel Kolga och Mordith att prata om vad som hänt och särskilt att berätta om Ziz’ avsvärande och nya kontrakt. Både Kolga och Mordith lovade att inte säga något, men i sitt inre fnös Kolga åt löftet även om hon inte åg någon mening i att bryta det just för stunden.

Då kvällen kom hade Kolga njutit av några timmars lugn och ro, terroriserat några människors sinnen, men i övrigt hållit en låg profil. När mörkret hade lagt sig över staden mötte Kolga dock upp med några andra demoner. Hel och Orka fanns på plats, så även Galenskapen och Beroendet, Mara och Balrox. Demongänget lyckades få tag på Elana, hoppets ängel, och de tog med henne mot skogen för tortyr. Kolga släntrade med och passade under tiden på att sända några sms till änglarna för att få dem att komma och hjälpa Elana. Det bestämdes att Kolga och Balrox skulle ta hand om tortyren medan de andra skulle stå vid skogsbrynet på vakt. Kolga följde efter Balrox och Elana ut i mörkret mellan träden. Då Balrox med förödande styrka började bearbeta Elanas sinne med sina krafter förstod Kolga att den lilla ängeln inte skulle hålla ut särskilt länge så hon bestämde sig för att försöka ingripa. Hon använde ovant den kraft hon tagit av Andreia och ingjöt mod i Elana, mod att stå ut med tortyren och mod att våga vänta på sina vänner. Visserligen gjorde detta plågan längre för Elana, men ängeln riskerade i alla fall inte att förlora någon av sina krafter. Elana klarade dock inte av Balrox' hänsynslöst grymma behandling utan valde att duellera med Kolga istället. Det stod strax klart att Kolga var den starkare av de två. Hon hade hela sju krafter mot Elanas fem. Kolga ville dock inte gå hårt fram mot Elana utan använde sina krafter sparsamt och svagt. Elanas andra attack fick däremot luften att pressas ut ur Kolgas lungor och svagt i bakgrunden kunde hon höra Balrox svära åt hennes mesighet, men han hade inte hört Elanas ord eller känt kraften strömma från henne. ”Du hoppas på att aldrig behöva svika mera.” Orden ekade i Kolgas inre. Påverkad av dem och av sin önskan att inte ännu behöva svika avtalet med Martyri lät hon Elana gå därifrån. Till de andra demonerna som stod och väntade sa hon att Elana hade vunnit, att hon var de starkare av de två. De svalde lögnen, även efter det att Kolga förvirrat hade tvekat om att gå med ängeln eller demonerna. Orka löste hennes dilemma genom att göra henne likgiltig inför Elana och sen formligen dra med sig Kolga därifrån.
Kolga kände tröttheten rinna över henne då demongruppen gick från platsen. Att det skulle vara så förbenat svårt att hålla uppe en finputsad fasad samtidigt som hon höll sitt avtal med Martyri. Kolga var trött, men de andra demonernas blodstörst hade dock inte stillats så nu var det Gersimi som blev utsatt för deras grymma tortyr. De tog med ängeln till en lägenhet på Carlshem. Kolga låtsades hjälpa till med tortyren, men istället ingjöt hon mod i Gersimi. Våg efter våg av kraft strömmade ur Kolga och hon kände hur hon blev svagare och svagare och hon hoppades att de andra änglakräken snart skulle pallra sig till platsen för att rädda sin vän. Tillsist var det nästan som om Gersimi tog mod och energi av Kolga istället för att Kolga gav det åt henne. Varje gång deras blickar möttes blev Kolga lite svagare, medan Gersimi fick nytt mod och ny energi att stå emot. Den långdragna tortyren varade i nästan två timmar och de andra demonerna blev bara mer och mer otåliga och irriterade. Slutligen kom en grupp änglar för att rädda Gersimi och det blev en del munhuggande och skarpa skällsord innan de två väktargrupperna slutligen skildes åt. 

Off- kommentarer: Duellen mellan Ziz och Hel i det där tomma matematikerklassrummet måste ha varit den mest fantastiska duellen jag har bevittnat under alla Skyfall. Kolga ställde sig vid väggen för att se på och jag kunde tidvis inte hålla mig in-lajv, än mindre kunde jag hålla mig för skratt. Jag fick vända mig om och stå och stirra in i väggen en stund för att kunna samla mig. Hela upphovet till min munterhet var en lång harrang från Ziz då han använde en av sina krafter på Hel: ”Hör du fåglarna sjunga? Jaa! De sjunger och trallar och drillar och här kommer min favorit: Måsarna! Hör du måsarna? De är en hel flock som sjunger för dig. Fiskmåsar och skrattmåsar. Och papegojorna sjunger psalmer, för det kan de. Och pingvinerna… Och kakaduorna och de vanliga duvorna och blåmesarna och små ettriga kolibrier. Alla sjunger högt för dig…”