Det var en rätt vacker marsdag. Solen lyste och några fåglar vågade sig på att drilla i de kala träden. Kolga märkte dock inget av detta. Hon var helt uppe i sina egna tankar där hon gick, med kurs mot universitetet. Kvällen innan hade en plan börjat ta form i hennes huvud, en plan som dels skulle kunna hjälpa henne att gå så gott som oberörd genom kriget och som dessutom skulle få konsekvenser som inte kunde räknas som annat än svek. Planen hade mognat under natten och på morgonen var hon fast besluten att genomföra den.

Hennes plan gick ut på att ta kontakt med Martyri, be tusen gånger om ursäkt för allt det lidande som hon och Hel hade åsamkat honom på måndag och sedan föreslå ett samarbete som skulle skydda dem från den andra sidans räder och som i slutändan skulle hjälpa till att få slut på kriget. Att Kolga hade valt Martyri av alla änglar var ingen slump. Hon gjorde sällan något på måfå eller av en slump. I och med att det fanns något i deras gemensamma historia som Kolga kunde säga sig ångra så var Martyri ett bra val. Kolgas låtsade ånger skulle kunna få ängeln att bli intresserad och dessutom känna att han på något plan hade övertaget.

Kolga hade skrivit ett brev till Martyri och var nu på väg för att överlämna det. Hon gick med raska steg och var snart framme på Campus. Hon sände ut sitt sinne och sökte efter Martyri och fann honom nere i kulvertarna i Naturvetarhuset. Hon styrde stegen ditåt och smsade samtidigt Martyri för att förvarna ängeln om att hon var på väg och berätta att hon bara ville prata. Hon gick ner till de dunkla tunnlarna i Naturvetarhusets källare och kände återigen efter Martyri. Den här gången var han inte ensam. Han och två andra änglar fanns i närheten. Kolga kvävde impulsen att fly. Istället ställde hon sig för att vänta i närheten av en trappuppgång i fall något skulle hända. Hon tvingade sig att se lugn och oberörd ut, men spratt ändå till då de tre änglarna dök upp från ett helt annat håll än vad hon hade väntat sig. Martyri gick fram till henne och utan ett ord räckte hon över brevet. Han öppnade det och läste.

- Låt mig tänka på saken, var hans kommentar.

- Självklart, svarade Kolga.

Martyri vinkade åt de andra änglarna som hade stått en bit därifrån och i samlad tropp avlägsnade de sig. Kolga pustade ut. Det hade gått rätt bra. Hon hade i alla fall inte blivit tagen, vilket innebar att hennes brev hade gjort något slags intryck på Martyri.

Senare på dagen fick Kolga ett sms av Martyri och de första staplande stegen till ett avtal dem emellan togs. De lovade att inte skada varandra samt att vara barmhärtiga emot den andra sidan. Om Martyri höll det löftet så skulle Kolga vara lite säkrare och om han bröt det så skulle Kolga kunna skratta ändå eftersom han gick hennes väg genom att svika ett avtal. Blev avtalet olägligt för hennes egen del så skulle hon alltid kunna bryta löftet utan större konsekvenser och fram till dess så skulle hon gladeligen njuta av att svika demonerna.

På kvällen hade Hel kallat alla demoner till ett möte på Campus och Kolga var där i god tid. Snart dök det upp fler demoner och även en grupp änglar som på något vis hade fått höra om mötet. Förutom väktare så dök det även upp en liten flicka som av allt att döma var människa, men som Hel välkomnade med öppna armar. Flickan, vars namn var Ella, fick inte försvinna, tas av änglarna eller komma till skada på något sätt. Ella hade med sig en mycket förvirrande teckning med demoner som dansade och clowner som skrattade. I ena hörnet stod det ”Naturvetarhuset Sal Na120”. Som etiketten kräver fick demonerna ett försprång på fem minuter innan änglarna skulle börja jaga. Kolga höll sig på ett litet avstånd från de andra demonerna. Hon litade inte på dem, särskilt inte på Abigor, manipulationens demon.
Väl inne i Naturvetarhuset började en skattjakt där Ellas teckning bara var den första av ledtrådar i en lång serie. Kors och tvärs, upp och ner igenom huset och hela tiden på vakt fallom änglarna kom och hela tiden hålla skenet uppe att vara en vanlig grupp ungdomar eftersom det fanns några få människor kvar. 
Alla ledtrådar hade hittats och Kolga hade blivit anförtrodd att vakta en av dem då änglarna slutligen dök upp. De var inte tillräckligt många för att göra annat än kasta spydigheter på demonerna som besvarades med än grovare spydigheter. Det hade stannat vid det om inte Ella plötsligt hade försvunnit. Kolga hade ena stunden tittat rakt på flickan och i nästa stund var hon borta.
Det blev på nytt en jakt genom huset. Den här gången än mer paranoid eftesom grupperna till varje pris måste hålla ihop för att inte bli tagna av de andra. Därför var det underligt att Kolga plötsligt befann sig ensam nere i kulvertarna. De andra demonerna var inte långt borta, men inte heller inom synhåll. Mordith hade för ett ögonblick sedan gått upp en trappa för att hämta resten av demonerna och då Kolga hörde fotsteg i trappan så tänkte hon inte mer på det. Alltför sent insåg hon att det inte var Mordith och de andra demonerna som kom nerför trappan. Det var Paregoron i spetsen för en stor änglaskara. Kolga såg sig febrilt om efter en flyktväg, men Paregoron var redan framme vid henne och hon var tagen.

Kolga blev förd till en avlägsen plats i Naturvetarhuset och lämnades där tillsammans med Charzomai och Ziz. Tortyren blev lång och utdragen. Kolga visste att de andra demonerna fanns i huset så hon ville inte ge upp. Tortyren började med att Charzomai läste ur en Bamsetidning för henne och Kolga visste inte riktigt vad hon skulle tro, men så fort tortyren kom igång på allvar så förstod hon att dessa änglar nog tog sin uppgift på allvar. Hon blev tvingad att känna ånger för sina synder, hon tvingades höra Ziz citera bibeln, hon stod öga mot öga med Ziz i sin jättelika fågelform, hon blev tvingad på knä och fick under tvång ta emot nattvarden. Det brände och sved i hennes hals och i hennes själ. De två änglarna välsignade lite vatten och var nära att tvångsdöpa henne. Kolga gav upp, hon förstod att de andra demonerna inte skulle dyka upp. Kanske hittade de henne inte eller så brydde de sig inte. Kolga valde att duellera mot Ziz. De presenterade sig för varandra.

- Jag är Kolga, Svekets demon.

- Jag är Ziz, Skyarnas herre och ett av Guds tre vidunder. Jag har även kallats Simurgh och jag lät eld falla från himlen över Sodom och Gomorra då dessa utplånades.

Kolga tvekade lite efter den långa och kraftfulla presentationen, men började sedan att låta sitt svek börja rinna in i Ziz. Han kontrade med att sända en blixt genom henne och Kolga kände hur hon för bråkdelen av en sekund tappade medvetandet. Skakad och ur balans sträckte hon fram handen och bröt Ziz senaste löfte. Ziz reagerade inte nämnvärt. Hans motattack lät inte vänta på sig. Kolga såg åter en gång hur han växte och inom loppet av några sekunder fylldes hela det lilla utrymmet av en stor, svart, hotfull fågel. Kolgas underläge var uppenbart och med en av sina stora klor slet Ziz ut en av krafterna ur bröstet på henne. Hon förlorade förmågan att se vem någon är trogen.

Innan änglarna lämnade Kolga darrande på golvet gav Charzomai hernne syndernas fölåtelse. 
Illamående och svag började hon efter ett tag röra på sig för att leta reda på de andra demonerna. De fann henne innan hon fann dem och efter ett tag fann de allihop även Ella, som lyckats hålla sig undan hela den tid då Kolga torterades. Efter ännu ett möte mellan båda väktargrupperna så begav sig både demoner och änglar hemmåt. Innan dess övertalade dock Hel Avarus, girighetens demon, att släppa ifrån sig en av sina krafter och gen den till Kolga istället. Kolga svor ett väktarlöfte om att återlämna den så fort hon fått tillbsks sin egen förlorade kraft. I smyg hånlog hon åt både Avarus och Hel. Det löftet var inte värt mycket.

Off-kommentarer: Det hände fler saker under den här universitetskvällen, men då de egentligen inte påverkade Kolga särdeles mycket så redogör jag inte för dem här, dessutom minns jag dem inte fullständigt heller. Universitetskvällar är alltid så intensiva och händelser sker på samma platser så man blandar ihop dem till en underlig minnesgröt. Något som dock står ut bland minnena från den här dagen är just överlämnandet av brevet till Martyri (Jag darrade som ett asplöv efteråt) och tortyren (Bamse och nattvard på kakor och mjölk är en fantastisk kombination!).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är lite peppad på att fylla en tom vägg här i lägenheten med foton, affischer och annat bildmaterial från olika lajv. Jag har därför börjat rota igenom mitt digitala arkiv med lajvmaterial och hittat en massa intressant från både då och närmare nu. ...

Just nu pågår en (iaf för mig) välbehövlig pausvecka i Skyfall, alltså en vecka mitt i lajvet då vi inte lajvar. Jag har förstås inte slutat peppa för det. Idag har jag till exempel skrivit en stämningstext för Kolgas nuvarande tillstånd. Den finns a...

Skyfall, Skyfall och lite mer Skyfall...   Här följer tre bilder som producerats av ren pepp. De två första bilderna är tecknade av Ezther Söderling och den tredje bilden är Photoshopad av Philip, fotot i den är taget av mig.     Sekhmet...

Som jag redan nämnt här i bloggen så skriver jag en slags dagbok för det Skyfall som håller på. Samma sak har jag gjort under tidigare Skyfall och några av de anteckningarna finns i renskriven form här på bloggen. Min förhoppning är att det med tiden...

...när den största garderoben i lägenheten är tillägnad kläder "för speciella tillfällen". ...när det hänger en gammal gasmask på en krok i hallen. ...när det ligger en isärmonterad replika av en 1600-talsrevolver på köksbordet. ...när en bulls...