Det hade varit en lugn dag och Kolga hade kunnat koncentrera sig på att låta sin människa studera och ta det lugnt. Man visste ju aldrig när det skulle hända något som totalt förstörde allt vad lugn och avslappnin hette. På kvällen for Kolgas människa som vanligt ner till medeltidsföreningen Uma. Under brinnande krig borde Kolga kanske ha hållit sig hemma eftersom tre änglar befann sig på Uma: Martyri, Odette och Andreia. Inget hände dock. Det fanns alltför många människor runt dem. Efter ett tag dök även Abigor upp utanför, så Kolga slappnade av lite mer. Han och Andreia satt länge utanför lokalen och diskuterade. Kolga visste inte om vad, men hon skulle gärna ha tagit reda på det, men det var inte möjligt.

Efter ett tag blev Kolga kontaktad av några andra demoner som ville jaga och Kolga berättade att hon var på en plats med änglar. De andra demonerna sa att de skulle dyka upp och så gjorde de också. En bil med tre demoner parkerade utanför och Kolga kunde hjälpa de tre demonerna att tillfångata Martyri och Odette. Abigor och Andreia verkade ha försvunnit någonstans. Kolga kunde inte se dem och brydde sig egentligen inte heller om vart de tagit vägen. Andreia var ur vägen och kunde inte rädda de andra demonerna. De sex väktarna trängde in sig i bilen och det tog inte länge innan de stod utanför lärarhuset på Campus där Hel släppte in dem. Väl inne delade de upp sig. Kolga och Hel tog med sig Martyri till ett litet rum längst ner i byggnaden. Tortyren tog sin början.

Hel inledde den och då Kolga efter ett tag tog över så var hon lite osäker på exakt hur hon skulle göra. Hon hade inte använt sina krafter på andra väktare särskilt mycket. Hon började dock treva sig fram och experimentera och ett sadistiskt flin dök upp på hennes läppar då hon insåg att det hon gjorde hade verkan.

"Martyri... Du känner hur du sviker alla dina vänner. Du vänder ryggen åt dem, åt alla änglar och åt Gud! Vad är en martyr om det inte finns någon att skydda? Om det inte finns något värt att plågas för?"

Martyri härdade dock ut och efter ett tag knackade det på dörren. Utanför stod Ziz och Odette. De räddade Martyri ur hans grymma tillfångatagares makt och de två demonerna gick därifrån tomhänta och något snopna.

Off-kommentarer: Den mesta av den osäkerhet som Kolga kände under de första dagarna under kriget var egentligen min osäkerhet, men eftersom Kolga inte helt öppet visade osäkerheten så passade den in då hon ju faktiskt inte hade haft särskilt mycket med andra väktare att göra förut, varken änglar eller demoner. Min osäkerhet kom dels av att Skyfall innehöll så många nya element som jag ännu inte helt hade koll på och dessutom på att jag knappt kände någon av de andra spelarna. Jag kände fyra av änglaspelarna och hade träffat ett par av demonspelarna som hastigast. Utöver detta så var off-mötet innan lajvet första gången som jag ens träffade dem som jag skulle leka demon med. Många nya ansikten och många namn och personligheter att komma ihåg och hålla isär.